Dumma hund och skrämma livet ur mig...

Kom hem som vanligt och gick med Earnie lös på väg in, har en grej att han alltid får godis när vi kommer in i trappuppgången för att han ska komma in snabbt. Men denna gång hände det en dum grej: kastade in godis på det allt för hala golvet och han kom i sådan fart och halkade och ramlade på huvudet, börjar skrika som en stucken gris. Sedan trodde jag att det värsta var över men icke. Han börjar skaka, lyfta på alla tassar och tappa kontrollen (lite som ett epilepsianfall), jag får panik och försöker få kontakt med honom men han är redan borta. Anfallet höll på i max två minuter men det kändes som år. Jag börjar storböla och springer och knackar på grannen i panik och lånar en telefon för att ringa skjuts till Albano. Nu börjar Earnie få tillbaka medvetandet och springer in och hälsar glatt på hennes barn, han har dock inte full kontroll på sin kropp. När vi väl kommer ut ur trappuppgången beter han sig som normalt igen och springer på som ingenting har hänt. När vi står stilla och väntar in bilen är det som att han kommer på sig själv igen och börjar skaka igen och lägger sig ner i gräset. När bilen kommer beter han sig som normalt igen.
Jag bestämmer mig för att ha lite is i magen och ringer Albano och får prata med världens trevligaste tjej. Efter mycket om och men bestämmer vi till slut att han ska komma in imorgon bitti för en rutinkoll!
I detta nu ligger han och sover och vi har precis varit ute på promenad och jag ser inga tecken av att han har ont eller är i påverkat tillstånd.
Har även ställt alarm i natt för att kolla hur han mår/känns.
Nu håller vi tummarna att allt går som det ska imorgon och att han från och med nu är sig själv igen!

Som sagt: dumma hund och skrämma livet ur mig...